Carl Malmsten & O.H. Sjögren

Carl Malmsten

Carl Malmsten var redan på 50-talet en framgångsrik och välkänd möbelformgivare. Han drev sin verksamhet från Stockholm och de möbler som han skapade lät han tillverka i små serier på mindre verkstäder vilket medförde att möblerna blev väldigt dyra och därmed otillgängliga för de flesta människor. Carl bestämde sig då för att välja ut ett antal producenter vilka kunde tillverka hans möbler i större volymer och till lägre priser utan att för den skull göra avkall på överordnade mål såsom kvalitet, skönhet i formspråk och ändamålsenlighet. I detta syfte reste Carl runt i södra Sverige för att studera lämpliga fabriker. I Tranås kom han i kontakt med O.H. Sjögren som han ansåg fyllde alla de höga krav han ställde på tillverkning av stoppade möbler. Detta företag kom på så vis att ingå i den krets av 13 utvalda tillverkare som kallades "Nyckelverkstäderna". Samarbetet inleddes med en utställning på Röhsska museet i Göteborg där Nyckelverkstäderna och de nyframtagna modellerna presenterades. Framöver så reste Carl minst en gång om året till Tranås för att tillsammans med Gustav och Olle Sjögren skapa nya modeller. Verkstadsarbete varvades med ritbordsarbe. Tillverkningsprogrammet blev allt mer omfattande och kom så småningom att utgöra merparten av O.H. Sjögrens tillverkning.


Carl Malmsten – En förgrundsgestalt

Carl

Vid en undersökning bland 2000 människor år 1992 visade sig inte mindre än 47% känna till Carl Malmsten. Han är vår allra mest kände möbelformgivare. För dem som arbetar med heminredning framstår han som en av förgrundsgestalterna inom svenskt konsthantverk och möbelformgivning. De som haft förmånen att komma honom närmare in på livet känner honom dessutom som pedagog, filosof och levnadskonstnär.

Hela hans gärning präglas av en naturnära filosofi med rötterna djupt förankrade i svensk natur och allmogekultur. Detta är värden som känns alltmer angelägna för oss jäktade nutidsmänniskor. En djupare kunskap om Carl Malmsten som person gör att hans möbler kan ses inte bara som redskap utan även som konstnärliga verk med förmågan att uttrycka en känsla eller en stämning.


Högborgerlig bakgrund

Malmsten

Carl Malmsten föddes 1888 och dog 1972. Han uppfostrades i en mycket solid högborgerlig miljö. Hans far och farfar var båda framstående läkare, farfar professor och livmedicus åt Oscar I och två följande Bernadotter. Hans morfar, Regis Cadier, som f.ö. var invandrad fransman, grundade Grand Hotel i Stockholm.

Carl Malmsten vantrivdes i skolan. Han var praktiskt lagd och föredrog att arbeta med sina händer. Det berättas att då Carl skulle ta sin mogenhetsexamen, som studentexamen kallades på den tiden, var han så skoltrött att han, då tiden för svenskskrivning var inne, gick upp till sin rektor och bad att få sluta. Rektorn blev upprörd och kontaktade pappan, som lät två väktare hämta sonen och stängde in honom i en cell på Katarina dårhus där han genomförde sitt svenskprov. Sålunda fick han sin mogenhetsexamen och sin studentmössa, vilken han dock aldrig tog på sig.

Under sin värnpliktstid ådrog sig Carl bronkitbesvär, varför pappan sände honom söderut, bl.a. till Egypten, för rekreation. Det var här han upptäckte att han kunde teckna och måla och det var här det gick upp för honom varför vi nordbor ägnar våra hus och hem så mycken möda och omsorg. De långa, kulna kvällarna under höst och vinter gör oss mer benägna att bona om våra hem än folken i södern.

Hemkommen igen, villrådig och rastlös, passerade Carl vid ett tillfälle en snickarverkstad. Driven av en impuls gick han in och frågade om han kunde få börja arbeta. Där stannade han ett par år och kallade sig efter detta: En från överklassen urspårad snickarlärling.


Nationalromantiska stämningar

För att förstå Carl Malmstens fortsatta inriktning bör man erinra sig det svenska sekelskiftets kulturklimat. Det var då som svenskheten var den främsta av dygder och kärleken till svensk natur den ädlaste av känslor, då Zorn och Carl Larsson målade sina dalabilder och Artur Hazelius skapade Skansen. Det var framför allt här, bland Skansens timmerknutar och Nordiska Muséets bondemöbler, som han fick sina första, bestående intryck av svensk bygdekultur och det var detta som lockade honom att ställa sig vid snickarbänken som lärling. Han kunde dock inte förlika sig med de fula alster han tvingades tillverka. Den handaskicklige natursvärmaren lämnade därför mäster för att med tumstock, skissblock och cykel påbörja sin ensamma utbildning bland Sveriges bondgårdar, herrgårdar och kyrkor.


Genombrott som 28-åring

Sitt genombrott fick han då han som 28-åring vann både första och andra pris i en pristävling om vissa inredningar till Stockholms Stadshus. Om detta har han själv sagt att det var de första möbler han överhuvudtaget ritade.


Utställningar

Under årens lopp har han framträtt på ett flertal utställningar. En av de första var Hemutställningen i Liljewalchs konsthall. Där visades bl.a. en serie rumsinteriörer för familjer med måttliga inkomster. Det var nu som uttrycket Vackrare vardagsvara myntades. Malmstenmöblernas genombrott för en bredare allmänhet skedde i samband med en utställning på Röhsska Konstslöjdmuséet i Göteborg 1956 kallad Levande Svensk Tradition. Där visade han för första gången möbler som han ritat för serieproduktion och vilka skulle säljas genom möbelhandeln och på så sätt bli tillgängliga för en större kundkrets. Han hade samtidigt etablerat kontakt med ett antal möbeltillverkare, de s.k. nyckelverkstäderna, vilka tillverkade möbler på ett sådant sätt att han, från sina utgångspunkter, kunde acceptera dem.

Inför sin 80-årsdag gjorde han sin sista stora utställning, Rot och Krona på Liljewalchs. Den omfattade hela hans livsgärning med miljö, fostran, möbler och bohag.


Natur och kultur hans läromästare

Carl Malmstens främsta läromästare har varit naturen själv. Han tar bestämt avstånd från den meningslösa precisionen, som han uttryckte det. Skapandet skall vara spontant och ta hänsyn till såväl materialets form och struktur som till sinnesstämning och karaktär hos den som skapar.

På sina studieresor genom Sverige hade han lagt märke till hur svenskt kynne och svensk natur påverkar arkitektur, konst och konsthantverk. Han såg hur de svenska landskapen och de villkor under vilka folket lever, kommer till uttryck i dess konstnärliga alster. Alla dessa intryck smälte han samman och skapade därur sin egen stil som i sig återspeglar hela den svenska allmogekulturen.


Naturens färgskala

Naturens egna färger räcker gott till för de variatoner vi kan önska oss. Carls färgskala är därför mycket lätt att arbeta med – lika lätt som att sätta samman färgerna i en midsommarbukett. I naturen förekommer inga skarpa kanter eller hörn. Varken ljuset, ögat eller personen tycker om att törna emot skarpa hörn. Han menade att alla kanter skulle rundas så att de blev vänligare att ta i och att se på. Därför skrev han ofta på sina ritningar Alla kanter brytas grundligt.


Påverkad av Carl Larsson

Bland människor som påverkat hans utveckling märks framför allt Carl Larsson. Dennes bok "Ett Hem" blev alldeles sönderläst som Carl Malmsten själv uttryckte det.


En möbel skall uttrycka något

En möbel är enligt Carl Malmstens syn inte bara ett redskap att sitta i eller att duka frukost på. En möbel skall även uttrycka någonting - en känsla eller en egenskap. Detta kommer ibland till uttryck i möblernas namn. Se bara på fåtöljen Farmor eller matgruppen Ambassadör, ger de inte en förnimmelse av varm hemtrevnad respektive representativ värdighet? Carl Malmstens möbler kan analyseras som man analyserar en dikt. Med lite fantasi kan man själv tolka hans alster och lära sig förstå deras budskap.


Läromästaren

Carl Malmsten hade ett syfte med sin möbelkonst och han var lika skicklig med pennan och ordet som med hyvel och ritstift. Han var både läromästare och formgivare och därför alltid angelägen om att lära ut varför han utformade sina möbler som han gjorde, och hur vi bör använda dem i våra hem.


Skolprojekt

Som en följd av sin pedagogiska läggning ville Carl Malmsten gärna se sin filosofi realiserad i form av något skolprojekt. Därigenom skulle hans livsåskådning kunna fortleva och vidareutvecklas genom generationer. En av grundprinciperna i hans pedagogik var att bAnets ursprungliga skaparlust bör tas om hand från de allra första skolåren och göras fruktbärande för hela livet.

Genom en skolning av formsinnet från tidigaste år, vidareutvecklat av yrkesskolorna, skulle alla som arbetar inom produktionen vinna insikt i vad som är äkta i form och material. Han ville återinföra någonting av den gamla mästar-, gesällinstitutionen som förenade hantverkskunnande med konstnärlig skolning. De bestående resultaten av detta arbete är Carl Malmstens verkstadsskola i Stockholm och Capellagården på Öland.

CTD – Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design vid Linköpings universitet – ger fem treåriga utbildningar till kandidatexamen i möbeldesign, möbelsnickeri, möbeltapetsering, möbelkonservering eller gitarrbyggeri. I skolans syfte ingår att sammanföra den praktiska och konstnärliga utbildningen till en oupplöslig enhet. Denna skola har fostrat en lång rad lärare, yrkesmän och heminredningsmänniskor i Malmstens anda.

CAPELLAGÅRDEN Skolan för gestaltande arbete för hem och bygd är ett slöjdcentrum med den gamla storgården som förebild. Detta skolhem skall också skänka ro och samling, vara en plats för hand och ande i skapande samverkan.


Professor 1936

Carl Malmsten erhöll av kungen professors titel 1936.


Egenheter

I likhet med många andra konstnärer var Carl Malmsten en egocentrisk person. Vid ett tillfälle lät han sammankalla alla fabrikanter, som hade med tillverkningen av hans möbler att göra, till ett möte på Capellagården. Han hade något viktigt att meddela. Mötet var på en lördag så dessa hade sina familjer med sig. Tillsammans hade ett 50-tal förväntansfulla personer samlats i ingårdssalen på Capellagården. Carl kommer in iklädd sina karaktäristiska golfbyxor och med en bok under armen. Han läste en dikt ur boken, varmed det viktiga budskapet var förmedlat, och var och en fick åka hem till sitt.

Han hade också den egenheten att han inte åt på några bestämda tider, utan bara då han kände sig hungrig, vilket kunde vara påfrestande för omgivningen, i synnerhet för dem som tänkt sig att bjuda Carl på middag.


Maskinen - människans tjänare

Carl Malmsten kritiserades av sin samtid, bl.a. för att vara en ensidig hantverkets apostel, som förbisåg betydelsen av tidens största produktionsfaktor: industrin. I själva verket insåg han naturligtvis att både människor och produktion måste anpassas till en ny tids levnadssätt. Han ville bara säga oss att det är människans mått och levnadsvanor som ska diktera möblernas utformning – inte de maskiner som tillverkar dem.


Möbler för folket

Det är visserligen sant att han livet igenom tillverkade praktmöbler förunnade ett privilegierat fåtal, men samtidigt bars han av en stark ambition att nå ut till folket – att forma en miljöskapande enkelhet för var man. I detta syfte ville han dra fördel av den industriella möbelproduktionen utan att för den skull eftersätta kraven på hantverk och kvalitet.


Nyckelverkstäderna

Genom flitigt sökande lyckades han slutligen finna ett antal högt kvalificerade verkstäder med hantverksmässig inriktning vilka motsvarade hans krav. Han gav dem samlingsnamnet Nyckelverkstäderna och genom dessa skulle begreppet Levande Svensk Tradition föras vidare. Som en följd av det samarbete som nu etablerades fick Carl Malmsten ökade insikter i de villkor under vilka industrin arbetade. Han var lyhörd för synpunkter från hantverkarna och i gengäld lät han dem få del av sitt outtömliga vetande. Det hände ibland att han samlade dem alla till föreläsningar på verkstadsgolvet.


Serieproducerade möbler

Efter det att serieproduktionen på Nyckelverkstäderna kommit igång vid mitten av 50-talet möter man många möbler med en mera återhållen och stramare formgivning. Man kan inte undgå att fråga sig om inte den industriella tillverkningen haft en tuktande betydelse till fromma för en sorts begränsningens skönhet.


Omistligt inslag i vår möbelkultur

Carl Malmstens förfinade formgivning, föredömliga träbehandling och kärleksfulla omsorg om viktiga drag i svensk tradition framstår numera som omistliga inslag i vår möbelkultur. Det är ingen överdrift att påstå att han själv lyckades nå upp till de höjder varifrån han hämtade sina ideal. Vad Carl Larsson och Anders Zorn betytt för den svenska bildkonsten det har Carl Malmsten betytt för den svenska möbelkonsten.